Det råder bostadsbrist på många håll i landet, därom är de flesta överens. Detta är ett problem som framför allt förknippas med storstäderna, men problemet drabbar faktiskt även mindre orter. Ett problem är att det är så enkelt att överklaga ett tillstånd för byggande när det har beviljats: det här drabbar inte bara dem som bygger hus med lägenheter, utan även den som bygger en villa eller ett fritidsboende.

En faktor som gör det komplicerat är att offentlig rätt är ett komplext område, där svaret nästan alltid är ”det beror på”, oavsett vilken fråga som ställs. När någon överklagar ett bygglovsärende görs en sammanvägning av de olika intressen som är inblandade. Den vägledande principen, proportionalitetsprincipen, säger att det allmännas nytta ska vägas mot vinsten för den enskilde, och att dessa ska balanseras mot varandra.

Fallet Falkenberg

Ett exempel på den här typen av ärende ger Hallands nyheter. Erik Johansson i Falkenberg sökte bygglov för ett flerfamiljshus, och beviljades detta av kommunen, trots att beslutet överklagades. Sedan drog dock länsstyrelsen in bygglovet, men Johansson lät sig inte nedslås av detta utan fortsatte helt enkelt med byggandet. Den springande punkten i sammanhanget, som är vad mark- och miljödomstolen nu har att ta ställning till, är om bygget i sin nuvarande form innebär ”mindre” avvikelser från detaljplanen. Att det avviker från planen är klarlagt, men avvikelsens storlek och betydelse går inte att helt och hållet fastställa objektivt. Detta är ett bra exempel på när juridik blir en fråga om att det ”beror på”, vilket ställer till problem inte bara i Falkenberg.